Brev till hemmen

Under förra veckan skickade jag ut ett brev till vårdnadshavarna i f-3 som jag hoppas mottas positivt.

Jag hade två punkter som jag ville nå ut med. Den ena kanske lite negativ, men också svår att förstå. Den andra förhoppningsvis glädjande.

Jag börjar med den roliga.

Till hösten kommer vi på skolan att minska klasstorlekarna i f-3 med start i förskoleklass och blivande åk 1. Vi inför ett tregruppssystem med 22 elever i varje klass.

En minskning från 27 till 22 elever tror jag kommer att skapa mer harmoni i grupperna och därigenom bättre arbetsmiljö för både barn och vuxna. Vi kan vara glada över att vi har lokaler som kommer att göra detta möjligt.

Den andra punkten, som också är svårare att förstå, är skolans policy vid övergången mellan åk 3 och 4. Här bestämde vi, tillsammans med föräldragruppen i åk 3 förra året, en rutin där skolan för just detta läsår skapar nya klasser.

Det slutar nästan alltid elever till åk 4. Hur bra vi än är så kommer det att vara så. Några går till Adolf Fredrik och andra går till Engelska skolan eller någon annan skola. Har vi otur så slutar många i ena klassen vilket då leder till att den gruppen får många nya elever då vi fyller upp.

Det här kan leda till att någon elev skulle kunna känna sig ensam kvar i klassen om många kamrater slutar. Eleverna känner ju varandra bra i båda klasserna.

Genom att göra nya grupper så kan vi ta hänsyn till sådant men också till om det skulle bli många elever i en klass som har särskilda behov. Beroende på vilka behov så kanske de skall gå i samma klass eller olika.

Ytterligare ett argument som vi samtalade kring gällde negativa kamratrelationer. För att förhindra eventuell stigmatisering av tråkigt uppträdande ger detta en möjlighet till att bryta sådana mönster.

Det är så klart inget självändamål för skolan att göra nya grupper. Skulle alla elever gå kvar och grupperna fungera optimalt kan vi så klart göra annorlunda, men då är också det skolans beslut.

Jag har inte nåtts av några reaktioner på brevet och hoppas så klart att alla instämmer och förstår dilemmat.

Lördagsöppet

Lördag till trots var det riktigt härligt att vara på skolan i helgen. Inspirerande att träffa nya vuxna i skolan och få fler perspektiv på verksamheten.

Det är så klart extra trevligt att möta så många positiva.

Jag hamnade i ett trevligt samtal med några gällande studiero. För mig känns det viktigt att få möjlighet att kunna samtala om något så till synes enkelt men ack så komplext.

Vi har till exempel, i vår senaste trygghetsenkät, frågat eleverna vad de behöver för att känna studiero. Jag kan säga att svaren är rätt skiftande. Några behöver sitta själva i ett rum för detta och andra svarar att det går utmärkt att prata med bänkgrannen och samtidigt känna studiero. Några blir störda av att någon går fram och vässar pennan.

Drygt 80 % av våra elever upplever studiero. För att nå 100 % måste vi lägga ner mer tid på att tala om vilken studiero vi talar om. Så att vi kan vara överens om när det är studiero.

Att vi sen fick en sprakande dansföreställning gjorde inte dagen sämre.

Det är kul på jobbet på Södra Ängby skola

Arbetsmiljöverket och skolan

I veckan hade vi en informationskväll för blivande föräldrar till åk 7 och förskoleklass. Det kändes bra och var rätt välbesökt. Nu ska vi fylla våra klasser till nästa läsår.

Den här veckan kom också dagen då verksamhetsplanen och budgeten skulle vara klara. Lite mycket på en gång kanske.

Under veckan läste ni kanske om arbetsmiljöverkets pågående granskning av stadens skolor. En tredjedel av alla skolor skall inspekteras. Min kollega på Södermalmsskolan uttalade sig i DN och beskrev sin situation med 150 mejl om dagen, varav en del var arga och oförskämda. Det är en lite annan tid vi lever i då det är så mycket lättare att göra sig hörd via till exempel mejl

Jag känner igen mig men är glad över att det ändå ser lite annorlunda ut för mig och oss. Självklart är inte alla nöjda. Med över 1000 vårdnadshavare att samarbeta med vore det konstigt annars.

Dock vill jag säga att få eller knappt något av dessa är oförskämda. Får vi många sådana så har man i alla fall undanhållit dem från mig.

Vi upplever en positiv trend på skolan nu och hoppas att det kanske sprider sig och märks även utanför.

Skolval

På torsdag så har vi informationsmöte för, förhoppningsvis, blivande vårdnadshavare och elever till förskoleklass och åk 7.

Detta är ju lite spännande eftersom hela vår verksamhet och ekonomi bygger på att vi har fullt i våra klasser.

Eftersom jag ofta upplever ett stort söktryck så ska det nog bli bra…

Det som alltid är lite osäkert är andelen elever som väljer att stanna mellan år 3 och 4. Just till mellanstadiet är konkurrensen mellan skolorna stor. Det finns fler skolor att välja mellan och dessa har ibland också lockande inriktningar. Inriktningar som vi så klart försöker möta.

Förra våren hade jag, och våra biträdande rektorer, några möten med vårdnadshavarna till just dessa elever. Man uttryckte en oro bl.a. över att vi väljer att omgruppera klasserna till åk 4.

Vi tycker att vi, efter våra samtal, nådde en ganska enig förståelse av anledningen till detta. Det här är en kommunikation som jag tror är viktig även i år om vi märker av en sådan oro. Vi vill så klart att alla ska stanna. Nu blev det ju riktigt bra, törs jag säga, med facit. 95 % av eleverna i årets 4:a uttrycker att de trivs bra på skolan, enligt vår senaste mätning. Så klart 5 procentandelar för lite, men helt ok. Jag hoppas på 100 % under våren.

Det jag minst av allt vill, är att det skapas en stämning av att många är på väg bort. Det här kan vara oerhört stressande för eleverna. På Björngårdsskolan, där jag arbetade tidigare, var detta återkommande år efter år. Detta trots att den skolan också var en riktigt bra skola.

//Janne

Välkomna till en ny termin

Till att börja med vill jag så klart säga välkomna till en ny termin. 

Här på skolan har vi tillbringat lovet lite olika.

Det har inte undgått mig att vissa varit i Costa Rica, Mexiko och Thailand etc. Vi i skolledningen har nöjt oss med Finland, St Petersburg, Uppsala och Luleå. Inte så illa det heller… Det är svårare att åka skridskor i Mexiko.

Ni har säkert som jag hängt med en del i skoldebatten ändå. Detta lät vettigt. Så klart handlade det om ”krisen” igen men Martin Ingvar och Gunilla Eldh har ändå rätt adekvata tankar om vad det kan bero på. 

Det var en intressant läsning om motivation och vad som behövs för motivation, det viktigaste av allt enligt dem, för att nå framgång. Här kommer en liten sammanfattning från boken ”hjärnkoll på skolan”.

- För mycket eller fel stöd är skadligt och kan vara en riktig motivationsdödare.
Puffa, uppmuntra och locka är viktigast. Löser vi uppgifterna åt barnen så kan det vara riktigt illa. Tyvärr ett inte allt för ovanligt fenomen i denna ibland alltför stressade tillvaro

- Motivation stärks om vi rör oss kring 75-90% av elevernas förståelse.
Det får inte vara för lätt eller för svårt. Här lyfter de fram dataspelens förmåga att alltid hitta en nivå där man triggas av att fortsätta till svårare nivåer.

- Socker kan vara skadligt för hjärnan ”sockerhjärna” är deras begrepp.
Med fel frukost så kan blodsockret skena för att sen sjunka snabbt. Då finns sällan ork att arbeta i skolan.

- Sömnen är helt nödvändig för hjärnans utveckling.

- Stress, oro, otrygghet och mobbning gör så klart att ingen kan fokusera på undervisning.
Skolors trygghetsarbete och förutsägbarhet i undervisningen är så klart centralt.

- Läxor är direkt skadliga om de inte följs upp. Främst bör de vara repetition eller triggers

- För att befästa kunskap krävs repetition. Det är ingen skillnad på om det gäller att hantera ett musikinstrument eller så kallade skolkunskaper.

Det blir ju rätt uppenbart av deras teser att ett kontrakt, tyst eller uttalat, med hemmen är av central betydelse. Det här är så klart ingen överraskning för någon av oss men bra att påminnas om ibland.

// Janne

Uppdraget

Ledsen över att jag prioriterat bort skrivandet på bloggen ett tag. Jag har satsat mer på intern kommunikation under den senaste tiden. Mina funderingar kring skolan har dock inte upphört. Det finns mycket att fundera över. Uppdraget till exempel.

I dagarna funderade jag över uppdraget och hur väl vi hjälper våra elever vidare i utvecklingen genom hela skolsystemet. Inom grundskolan arbetar vi ganska mycket med extra anpassningar för olika elever. Vi har kommit ganska långt med att kompensera elevers eventuella brister så att de ändå når långt i sin utveckling mot grundskolans mål.

Har en elev läs och skrivsvårigheter ger vi t.ex. möjlighet till inlärning och utvärdering på flera olika sätt så att elevens möjligheter att visa sina förmågor kring innehållet i undervisningen ändå kommer fram och utvecklas.

Det här gör att en elev i grundskolan kan nå höga betyg och kunskaper inom många ämnen trots att den saknar vissa färdigheter.

Det här är bra tycker jag.

Det som är mindre bra är att få gymnasier, och ytterst få universitet och högskolor (ingen källa), har samma förhållningssätt till extra anpassningar. I läroplanen för gymnasieskolan finns också kraven på extra anpassningar för elever som behöver detta. Här är eleven dock ofta utlämnad till sin egen förmåga att ställa krav och berätta vad den behöver. När den är myndig så får man som fd. vårdnadshavare kanske inte ens information kring hur det fungerar i skolan.

Det som gör detta till ett större problem är att vi alltså har elever med bra kunskaper och höga betyg som, trots färdighetsbrister, kommer in på gymnasieskolor med krav på riktigt höga meritvärden och låg kunskap gällande extra anpassningar

Jag oroar mig för dessa elevers eventuella misslyckanden när det där kommer att ställas andra krav på dem. När fler förväntas göra lika och lära lika.

Det här är också en utmaning för det svenska skolsystemet. Många elevers misslyckanden på gymnasiet.

Så var det med det. Kanske fel tankar att ha efter ett fantastiskt luciaframträdande på denna fantastiska skola.

//Jan

Rektorsbrev v 43

Nu ser vi fram emot några studiedagar. Fokus kommer att ligga på våra utvecklingsområden från PRIO. Vi kommer också att arbeta med vår likabehandlingsplan och plan för studie och yrkesvägledning.

Förutom detta så har vi också planerat att lägga tid till planering för olika temadagar som vi tänker ordna under året. Tema läsning, hälsa och Pi. Det ska bli intressant att se vad detta kommer att resultera i. 

Målet är att dessa teman skall inkluderas i den vanliga undervisningen i alla ämnen men med ett ytterligare fokus på var och en av de olika temana periodvis. Varje sekund blir värdefull.