måndag 16 februari 2015

Brev till hemmen

Under förra veckan skickade jag ut ett brev till vårdnadshavarna i f-3 som jag hoppas mottas positivt.

Jag hade två punkter som jag ville nå ut med. Den ena kanske lite negativ, men också svår att förstå. Den andra förhoppningsvis glädjande.

Jag börjar med den roliga.

Till hösten kommer vi på skolan att minska klasstorlekarna i f-3 med start i förskoleklass och blivande åk 1. Vi inför ett tregruppssystem med 22 elever i varje klass.

En minskning från 27 till 22 elever tror jag kommer att skapa mer harmoni i grupperna och därigenom bättre arbetsmiljö för både barn och vuxna. Vi kan vara glada över att vi har lokaler som kommer att göra detta möjligt.

Den andra punkten, som också är svårare att förstå, är skolans policy vid övergången mellan åk 3 och 4. Här bestämde vi, tillsammans med föräldragruppen i åk 3 förra året, en rutin där skolan för just detta läsår skapar nya klasser.

Det slutar nästan alltid elever till åk 4. Hur bra vi än är så kommer det att vara så. Några går till Adolf Fredrik och andra går till Engelska skolan eller någon annan skola. Har vi otur så slutar många i ena klassen vilket då leder till att den gruppen får många nya elever då vi fyller upp.

Det här kan leda till att någon elev skulle kunna känna sig ensam kvar i klassen om många kamrater slutar. Eleverna känner ju varandra bra i båda klasserna.

Genom att göra nya grupper så kan vi ta hänsyn till sådant men också till om det skulle bli många elever i en klass som har särskilda behov. Beroende på vilka behov så kanske de skall gå i samma klass eller olika.

Ytterligare ett argument som vi samtalade kring gällde negativa kamratrelationer. För att förhindra eventuell stigmatisering av tråkigt uppträdande ger detta en möjlighet till att bryta sådana mönster.

Det är så klart inget självändamål för skolan att göra nya grupper. Skulle alla elever gå kvar och grupperna fungera optimalt kan vi så klart göra annorlunda, men då är också det skolans beslut.


Jag har inte nåtts av några reaktioner på brevet och hoppas så klart att alla instämmer och förstår dilemmat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar