tisdag 17 november 2015

Tyst minut

I måndags samlades världen för att hedra offren i Paris med en tyst minut. På Södra Ängby valde vi att inte hålla den tysta minuten. I alla fall inte som en gemensam manifestation.

Det här var ett svårt beslut.

Klockan 12.00 har de flesta av våra elever lunchrast och är blandade åldersmässigt i både ljushallen och på skolgården. Det problemet hade vi i och för sig kunnat lösa om vi ville. Vi ansåg dock att tiden inte fanns för att göra det bra.

För övrigt så vill vi inte skapa större oro hos de minsta barnen än vad de kanske redan har.
Vi vill finnas där för dem och svara på deras frågor. Att de känner till händelserna utgår vi ifrån eftersom det rapporteras i alla medier.

För de äldre eleverna tar vi självfallet upp händelserna i vår undervisning.

Jag hoppas på förståelse för vårt agerande.

fredag 23 oktober 2015

En dag i sorg

Jag hoppas era barn kom hem i går och berättade om den fina stund vi hade på skolan. Vår manifestation för medmänsklighet slutade i ett crescendo i ljushallen där alla skolans elever och personal sjön ”We are the world” tillsammans.

Det kommer att dyka upp en film på skolans hemsida snart där ni kan följa den processen.

Idag startade vi skoldagen med en helt annan känsla.

Vi började dagen med en gemensam samling där jag försökte prata om gårdagens tragiska händelse i Trollhättan för att sen knyta ihop det med gårdagens manifestation och morgondagens FN- dag.

Det som hände i går i Trollhättan får aldrig hända igen. Eleverna måste få vara trygga i skolan. Nu handlar det om att skapa detta.

Skolan har självklart en krisplan men också ett låssystem som gör att jag på ett enkelt sätt kan låsa alla dörrar på hela skolan.

Det ska vi dock inte prata så mycket om. Vi ska i stället fokusera på hur vi är mot varandra och visa medmänsklighet.


Jag tror att eleverna förstår att det är avsaknaden av detta som kan leda till de hatbrott som vi fick se igår. 

fredag 2 oktober 2015

Nya utmaningar

Vi står inför utmaningen att ta ställning till hur mycket vi kan hjälpa alla de nyanlända som vi idag ser anlända till Stockholm.

Alla skolor i staden uppmanas att se över vilka möjligheter man har att ta emot ännu fler nyanlända elever.

Södra Ängby skola har idag snart tagit emot 8 elever. De är mycket välkomna!

Detta kan tyckas lite men när vi samtidigt ökat elevantalet med drygt 50 elever till detta läsår på skolan så blir det en del

Jag är riktigt imponerad över våra fantastiska pedagoger som tar emot dessa elever och ger dem en skolgång som de ofta inte mött på lång tid, och ibland inte alls.

Vi kommer att sträcka oss ytterligare för att kunna hjälpa än fler och ser att det här så småningom kommer att påverka hela skolan, mest positivt förstås.

Det kommer dock också att påverka på så sätt att vår, redan idag, ganska ansträngda personal och våra pedagoger kommer att få än större utmaningar. Vi ska självklart se till att anpassa organisationen så att arbetsmiljön blir fortsatt god. Påverkan kommer det dock att bli.

Jag är övertygad om att ni alla har förståelse för detta och kanske märker ni inget. Det är ändå bra att veta.

En större utmaningen är dock att skolverket härom dagen gick ut med att alla nyanlända elever ska ha samma undervisning, i alla 17 ämnen, som de som redan idag går i skolan. Har de anpassad studiegång, som innebär att man tar bort något ämne, så skall tiden för det ämnet ackumuleras så att de får den tiden tillägnad senare i grundskolan. Det kan bli ganska mycket tid.


Detta är en komplikation, minst sagt.

fredag 11 september 2015

Vi växer

Idag funderar vi massor på hur vi ska manifestera vår solidaritet med alla flyktingar som kommer till vårt land. Det kommer att bli något under hösten.

Många har dock redan uppmärksammat detta i sina klasser och det finns ett stort engagemang hos eleverna.

Skolans svårigheter och behov blir ganska bleka i den jämförelsen.

Som jag berättat tidigare så förbereder vi oss för att kunna ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi börjar få trångt men måste tänja våra gränser för att hjälpa alla vi kan. Det kommer att bli en utmaning

Det har nu gått några veckor sen skolstarten. Vi märker att vi redan blivit fler. I dagsläget är vi 717 elever. Det är drygt 60 fler än förra året.

Kraven är stora på att vi ska ta emot ännu fler i framtiden. Det här är dock angenäma problem.

Fler elever ger mer intäkter och nu funderar vi så klart på hur vi bäst ska nyttja dessa.

Vi letar febrilt efter den bästa specialläraren för att ge ett exempel. Viktigast är att skapa den bästa skolan för alla våra elever. Fler elever ger oss större möjligheter till detta.

Nästa vecka har vi föräldramöten. För mig är det viktiga möten. Så klart viktigt för att ni får möjlighet att träffa era barns pedagoger men också viktigt för att ni ska välja klassrepresentanter till föräldraråden.

Väl mött på tisdag. Torsdagen föräldramöte sker i klassrummen enbart. Jag kommer inte att ha möjlighet att vara med den dagen.

söndag 30 augusti 2015

Osjyssta traditioner

Vad ledsamt det är då inte eleverna är sjyssta mot varandra. I mitt uppdrag ser jag detta som ett av dem viktigaste, om inte det allra viktigaste att få stopp på. Trots det händer det ibland.

Läste DN i fredags. Där kunde ni också läsa artikeln om familjen som tagit emot massor av ensamkommande flyktingbarn. Man blir varm i hjärtat.

I slutet av artikeln kan man dock läsa om en sorts kärleksförklaring som innebär att man daskar en nyklippt i nacken.

Det finns också en tradition som förekommer som innebär att man kastar ägg på någon som fyller år.

De här båda sakerna låter kanske harmlösa för någon. För andra är det djupt kränkande. I DN:s artikel uttrycks det som en önskan om välgång i livet.

Jag kan lova att vi i skolan gör allt vi kan för att stävja sådana här företeelser. Vissa får fler daskar i nacken än andra. Och andra får fler ägg kastade på sig. Och detta i sanning inte som någon kärleksförklaring.

Vi gör allt vi kan då vi ser eller hör om sånt här, men snälla,
Prata också hemma om detta. För några så är det precis så. En kul grej som man är med på. Dock...

Jag har noll tolerans och kommer att kraftfullt agera om jag hör att någon elev utsätts för dylikt. Det har hänt på skolan och kommer säkert att hända igen.



tisdag 18 augusti 2015

Då kör vi igen

Jag ser fram emot ett härligt läsår. Som jag skrev i mitt brev, som ni fick på mejlen, förra veckan så kommer några av eleverna att få möta nya lärare och pedagoger. På radion i morse, tisdag, kunde man höra hur stora svårigheter de flesta skolor i staden har med sina rekryteringar. Vi har det bra, det vill jag lova.

Det här skapar dock incitament för många lärare att röra på sig. Trots försök till att begränsa löneglidning i staden så är det just detta som ofta sker.

Med hänsyn till detta så är det oerhört glädjande för oss att våra pedagoger stannar. Vi har bra stämning på skolan och många trivs. Som på alla stora arbetsplatser så finns det så klart saker att utveckla ytterligare, men generellt sett så är det verkligen så.

På grund av det här så kommer många elever i staden att få möta nya pedagoger. Så blir det hos oss också i några fall. Det är absolut inget självändamål, men när vi ska få allt på plats så är det många parametrar som vi ska ta hänsyn till.

För oss handlar det alltså inte primärt om att vi behöver ersätta befintlig personal. Vad det alltid handlar om, när vi flyttar personal, det är att vi försöker skapa den bästa lärmiljön för alla elever. Alla pedagoger har olika styrkor och alla elever har olika behov, så för att få det bästa av allt så kan vi behöva flytta någon pedagog ibland.

Vi flyttar inte elever av dessa skäl.

Vi har haft en riktigt bra uppstartsvecka. I fredags fick vi bl.a. en förmiddag med fokus på jämställdhet. Vi kommer att arbeta vidare med detta under hösten för att lära oss mer om hur vi kan, för att citera vår föreläsare Maria Hulth, ge eleverna 100 möjligheter i stället för två.


Jag ser också fram emot ett fortsatt gott samarbete med alla ni föräldrar. Tänk att ni skickar det bästa ni har till oss. Ett ansvar vi tar på allvar.

onsdag 13 maj 2015

Läxor

Dessa läxor. Ni har kanske följt DNs serie om läxor där också vår språklärare Malin Roca Ahlgren intervjuas och uttalar sig.

Läxor är ett känsligt ämne som många har synpunkter kring, även jag så klart. För mig är den viktigaste frågan dock inte huruvida eleverna ska ha läxor eller inte. Det viktigaste för mig är kvaliteten på läxorna, om man nu har dem.

För mig ska läxor i princip kunna genomföras av eleverna själva och vara anpassade efter eleverna och deras förmågor. Det pratar vi om på skolan.

Lärarna, tycker jag, måste dessutom ha ett ganska stort frirum att lägga upp sin undervisning på sitt och sina elevers bästa sätt.

Forskningen är också ganska delad gällande läxor. Slentrianmässiga läxor som inte följs upp vet man är kontraproduktiva, så dessa vill vi inte se. I övrigt så verkar man inte hitta så stora effekter ens för de bästa läxorna.

Något som jag tycker är viktigare än läxor är att skapa förutsägbarhet för eleverna. Eleverna ska veta vad som förväntas av dem och vad de kan behöva utveckla för att nå ännu bättre kunskaper.

Sen kan vi människor behöva repetera olika mycket för att befästa det vi lärt oss under en skoldag. Att det är bra att repetera och träna tror jag alla är överens om. Det här handlar för mig om när det ska ske.

Att elever har olika förutsättningar att göra läxor hemma vet vi och det är ju så klart inte optimalt, men där får skolan kompensera. På Södra Ängby ska eleverna ha möjlighet att göra läxor i skolan.

Till nästa läsår planerar vi för att utöka den möjligheten, möjligheten att träna på skoltid. Det känns bra tycker jag.

torsdag 30 april 2015

Valfrihet?

Nu börjar grupperna sätta sig för nästa läsår. Vi verkar fylla alla klasser och tyvärr så får inte alla som vill plats.

Det måste kännas rätt hårt för dem som flyttar in till vårt område när vi tvingas säga nej och hänvisa till en annan skola.

Jag måste säga att jag förstår frustrationen som en del visar över detta. När till och med närmaste skola är full så blir det inte mycket av med valfriheten heller.

Det finns många fördelar med friheten att välja skola, men nog blir det komplicerat då alla önskade skolor är fulla.

Trots några ledsna själar så har det ändå fungerat rätt bra.

Vi har dock några enstaka platser kvar till blivande åk1. I valfrihetens namn så vill vi så klart att några ska välja dessa för att fylla elevgrupperna, även om det drabbar andra klasser och skolor i Bromma...

Detta får de som läser det här gärna sprida. Vi vet ju att vi erbjuder bra skola.

Trevlig helg och valborgsfirande

söndag 26 april 2015

En lysande dag av läsning

Ytterligare en temadag till handlingarna. Den här gången avhandlade vi världsbokdagen och passade på att ha en trygghetsdag om utanförskap samtidigt.

Det blev som vanligt riktigt lyckat och det var inte så svårt att förena dessa två teman. Med en bra bok är man ju dessutom aldrig ensam…

Under Pi-dagen för några veckor sedan såg jag elever i korridorerna som memorerade decimaler och/eller löste matematiska problem. När jag ser sådant i korridoren då de har rast, då vet jag att vi har lyckats väcka engagemang och intresse.

Den här gången var korridorerna fulla med äldre elever som satt och läste för yngre. Jag tror inte att vi kan överskatta värdet av detta. Äldre läsande elever som förebilder, det vill vi ha.

I klassrummen diskuterades utanförskap och det hela resulterade i en tipsbank i ljushallen där olika exempel på utanförskap presenterades tillsammans med olika lösningar.


fredag 17 april 2015

Bra saker

Ibland händer det bra saker. 

Eftersom vi ökar elevantalet på skolan så tog vi chansen och sökte extrapengar. Vi kommer ju att behöva investera i skolmöbler och andra inventarier till hösten då vi blir några fler. Och vad hände?

Jo, vi fick 342 000:-

Nu håller vi som bäst på att inventera hur vi har det, och vill ha det, i klassrummen, för att få till så bra lärandemiljö som möjligt.

Vid sådana här tillfällen känns det riktigt bra att tillhöra en så stor organisation som utbildningsförvaltningen. Man kan aldrig räkna med det men, plötsligt så händer det”.

På en annan nivå så förekommer annat.

I morse kunde vi på radion höra skolministern diskutera de stora skolfrågorna. "Vilka regler ska gälla för mobiltelefoner"?

Riktlinjer är alltid bra men med rätt stor erfarenhet av dylika frågor så vet jag att regeldiskussioner har en tendens att aldrig ta slut. Vi får vara glada för att de också talar om annat. Annars lär inte mycket hända från den fronten.

Gällande just regler så har skolan uppdraget att göra regler för både skolan som helhet och regler som ska gälla i klassrummet, vilket kan bli svårt när också detaljreglerna kommer från regeringen.


Min erfarenhet säger att problem med mobiler handlar om ledarskapet i klassrummet. De flesta lärare har inga svårigheter med detta och de som har, de måste vi hjälpa. Det finns så mycket positivt med den tekniken som mobiltelefonerna erbjuder så tog vi bort dem så skulle många elever med svårigheter få det än svårare.

fredag 27 mars 2015

Hej då Lotta. Hej Olle!

I går fick alla stadens skolledare träffa Olle Burell, vårt nya skolborgarråd. Det kändes bra och lovande. Precis som med Lotta Edholm så anstränger han sig hårt för att förstå utmaningarna för stadens skolor.

Olle definierar segregationen, stressen och lokalbristen som de viktigaste åtgärderna att ta tag i just nu. Segregationen eftersom vi har områden i staden där det snart blir helt normalt att hälften av eleverna inte klarar de nationella målen i skolan. I samband med detta belyser han vikten av att skolorna får de resurser de behöver för att möta de behov som eleverna har. Får ni inte det så skrik, var uppmaningen till oss.

Jag undrade lite var jag ska skrika då jag ibland kan känna så.

Gällande stressen gäller det på flera nivåer. Vi kan alla läsa om både elevers och skolpersonals stressade tillvaro. Nyligen kunde vi höra i media om stress och dålig sömn. Jag tror att de flesta av oss är medvetna om att vi inte presterar på topp under sådana förhållanden.

Svårt är det för skolpersonalen då man ofta lämnas själv i att i mångt och mycket planera för sin egen tillvaro. Har man allt för höga krav på sig själv så har jobbet inget stopp. Man kan alltså jobba ihjäl sig.

Som skolledare kan jag också, enligt läraravtalet, bara styra över c:a 80% av lärarnas tid då 10 timmar i veckan lämnas åt egen planering och fortbildning. Då blir det svårt att också hjälpa till med prioriteringar.

Slutligen lokalerna. Här vet vi att staden växer oerhört snabbt och hur alla dessa nya barn ska få skolplats blir en grannlaga uppgift.

Att sen nya skollokaler är så mycket dyrare än befintliga gör dessutom att konkurrensen om skolpengen kommer att öka. Hur mycket skall gå till pedagogisk verksamhet och hur mycket till lokaler?

Han har lite att stå i Olle.

fredag 20 mars 2015

Dagar att uppmärksamma

Förra veckan var det Pi. Den här fredagen rockar vi sockor.
Ett härligt initiativ.

Vi har pratat en del på skolan om vilka dagar vi inte uppmärksammat, och de är många. Några av dem jag kan skämmas en del för är t.ex. kvinnodagen och FN-dagen.

Även om jag vet att många lärare ändå tog upp detta med sina elever så hade de nog förtjänat mer uppmärksamhet.

Lägger vi det på en rimlig nivå så ska vi nog kunna utnyttja dessa dagar ännu mer för att genom dem få till ett bra lärande.

Idag hjälper ju också naturen till. Både vårdagjämning och solförmörkelse. Under flera luncher i veckan har jag suttit och pratat solförmörkelse med elever. Det är kanske inte den gängse bilden av svensk skola, att rektor sitter och pratar fysik och geografi med eleverna på lunchen.

De verkar gilla det. Och jag gillar det oerhört.

fredag 13 mars 2015

Pi idag

Idag kan vi höra om skolan igen.

En av våra största utmaningar är de särbegåvade eleverna. Att inom skolans väggar lyckas entusiasmera de elever som redan kan det mesta är inte alltid så lätt, men en viktig och spännande utmaning.

På Ekot i morse kunde vi höra en professor i specialpedagogik tala om att många skolor har svårt med detta. På frågan om vad skolorna kan göra så kom det uttömmande svaret att skolorna måste ha förståelse för elevens situation. Jo det har vi.

Skolverket har fått i uppgift att via utredningar servera allmänna råd kring detta. Den skriften ser vi fram emot.

Jag har svårt att tänka mig att det kommer att handla om annat än pedagogernas lyhördhet och flexibilitet och skolans förmåga att individualisera arbetsuppgifterna så att eleverna oftast kan göra samma uppgifter, men på olika nivå. Något som många lärare redan brottas med att få till och ofta faktiskt lyckas med.

För övrigt firade vi Pi idag. Jag fick äran att inleda dagen. Det var tydligen första gången alla elever, från alla årskurser, samlades i aulan samtidigt. Med viss bävan för kaos kunde vi konstatera att det gick alldeles utmärkt.

Många elever kämpade idag med att slå Chau Lus rekord på 38000 decimaler. Några är på g men har en liiiten bit kvar.



måndag 9 mars 2015

Lite nytt

Nu i full gång efter sportlov och annat skoj.

Det är kul att se att vi verkar ha ett hårt tryck på skolan. Vi kommer säkert, utan problem, fylla alla våra klasser till hösten. Tyvärr tvingas vi sägas nej till många också. Detta hör till de mindre roliga besluten.

Annars är vi glada över våra nya medarbetare på skolan. I tisdags började vår nya kock, Peter. Peter har erfarenhet som kock från många restauranger och konferensanläggningar och har sökt sig till skolan på grund av utmaningen och arbetstiderna. Vi ser fram mot fortsatt god mat.

I morgon är också sista dagen för brukarenkäten för er föräldrar i 2:an, ni vet den som ska mäta hur eleverna har det på skolan. Precis som för de flesta skolor finns det resultat som brukar vara mindre glädjande, och det gäller studieron. Vi pratar ofta om detta i skolan och hur vi ska lyfta siffrorna. Eleverna i 2:an, 5:an och 8:an kommer att svara på bland annat detta. Vi hoppas så klart att ni föräldrar som också fått hem enkäter svarar och att vi får resultat att vara riktigt stolta över.

Lite tråkigt att meddela är att Johan Michaelson ska sluta hos oss. Johan har arbetat som biträdande rektor på skolan i 6 år och kommer nu att gå vidare till Akalla grundskolor. Vi annonserar för en ersättare och hoppas så klart på många bra sökande. Johan kommer att sluta i början av maj.

måndag 16 februari 2015

Brev till hemmen

Under förra veckan skickade jag ut ett brev till vårdnadshavarna i f-3 som jag hoppas mottas positivt.

Jag hade två punkter som jag ville nå ut med. Den ena kanske lite negativ, men också svår att förstå. Den andra förhoppningsvis glädjande.

Jag börjar med den roliga.

Till hösten kommer vi på skolan att minska klasstorlekarna i f-3 med start i förskoleklass och blivande åk 1. Vi inför ett tregruppssystem med 22 elever i varje klass.

En minskning från 27 till 22 elever tror jag kommer att skapa mer harmoni i grupperna och därigenom bättre arbetsmiljö för både barn och vuxna. Vi kan vara glada över att vi har lokaler som kommer att göra detta möjligt.

Den andra punkten, som också är svårare att förstå, är skolans policy vid övergången mellan åk 3 och 4. Här bestämde vi, tillsammans med föräldragruppen i åk 3 förra året, en rutin där skolan för just detta läsår skapar nya klasser.

Det slutar nästan alltid elever till åk 4. Hur bra vi än är så kommer det att vara så. Några går till Adolf Fredrik och andra går till Engelska skolan eller någon annan skola. Har vi otur så slutar många i ena klassen vilket då leder till att den gruppen får många nya elever då vi fyller upp.

Det här kan leda till att någon elev skulle kunna känna sig ensam kvar i klassen om många kamrater slutar. Eleverna känner ju varandra bra i båda klasserna.

Genom att göra nya grupper så kan vi ta hänsyn till sådant men också till om det skulle bli många elever i en klass som har särskilda behov. Beroende på vilka behov så kanske de skall gå i samma klass eller olika.

Ytterligare ett argument som vi samtalade kring gällde negativa kamratrelationer. För att förhindra eventuell stigmatisering av tråkigt uppträdande ger detta en möjlighet till att bryta sådana mönster.

Det är så klart inget självändamål för skolan att göra nya grupper. Skulle alla elever gå kvar och grupperna fungera optimalt kan vi så klart göra annorlunda, men då är också det skolans beslut.


Jag har inte nåtts av några reaktioner på brevet och hoppas så klart att alla instämmer och förstår dilemmat.

söndag 8 februari 2015

Lördagsöppet

Lördag till trots var det riktigt härligt att vara på skolan i helgen. Inspirerande att träffa nya vuxna i skolan och få fler perspektiv på verksamheten.

Det är så klart extra trevligt att möta så många positiva.

Jag hamnade i ett trevligt samtal med några gällande studiero. För mig känns det viktigt att få möjlighet att kunna samtala om något så till synes enkelt men ack så komplext.

Vi har till exempel, i vår senaste trygghetsenkät, frågat eleverna vad de behöver för att känna studiero. Jag kan säga att svaren är rätt skiftande. Några behöver sitta själva i ett rum för detta och andra svarar att det går utmärkt att prata med bänkgrannen och samtidigt känna studiero. Några blir störda av att någon går fram och vässar pennan.

Drygt 80 % av våra elever upplever studiero. För att nå 100 % måste vi lägga ner mer tid på att tala om vilken studiero vi talar om. Så att vi kan vara överens om när det är studiero.

Att vi sen fick en sprakande dansföreställning gjorde inte dagen sämre.


Det är kul på jobbet på Södra Ängby skola

söndag 1 februari 2015

Arbetsmiljöverket och skolan

I veckan hade vi en informationskväll för blivande föräldrar till åk 7 och förskoleklass. Det kändes bra och var rätt välbesökt. Nu ska vi fylla våra klasser till nästa läsår.

Den här veckan kom också dagen då verksamhetsplanen och budgeten skulle vara klara. Lite mycket på en gång kanske.

Under veckan läste ni kanske om arbetsmiljöverkets pågående granskning av stadens skolor. En tredjedel av alla skolor skall inspekteras. Min kollega på Södermalmsskolan uttalade sig i DN och beskrev sin situation med 150 mejl om dagen, varav en del var arga och oförskämda. Det är en lite annan tid vi lever i då det är så mycket lättare att göra sig hörd via till exempel mejl

Jag känner igen mig men är glad över att det ändå ser lite annorlunda ut för mig och oss. Självklart är inte alla nöjda. Med över 1000 vårdnadshavare att samarbeta med vore det konstigt annars.

Dock vill jag säga att få eller knappt något av dessa är oförskämda. Får vi många sådana så har man i alla fall undanhållit dem från mig.


Vi upplever en positiv trend på skolan nu och hoppas att det kanske sprider sig och märks även utanför.

fredag 23 januari 2015

Skolval

På torsdag så har vi informationsmöte för, förhoppningsvis, blivande vårdnadshavare och elever till förskoleklass och åk 7.

Detta är ju lite spännande eftersom hela vår verksamhet och ekonomi bygger på att vi har fullt i våra klasser.

Eftersom jag ofta upplever ett stort söktryck så ska det nog bli bra…

Det som alltid är lite osäkert är andelen elever som väljer att stanna mellan år 3 och 4. Just till mellanstadiet är konkurrensen mellan skolorna stor. Det finns fler skolor att välja mellan och dessa har ibland också lockande inriktningar. Inriktningar som vi så klart försöker möta.

Förra våren hade jag, och våra biträdande rektorer, några möten med vårdnadshavarna till just dessa elever. Man uttryckte en oro bl.a. över att vi väljer att omgruppera klasserna till åk 4.

Vi tycker att vi, efter våra samtal, nådde en ganska enig förståelse av anledningen till detta. Det här är en kommunikation som jag tror är viktig även i år om vi märker av en sådan oro. Vi vill så klart att alla ska stanna. Nu blev det ju riktigt bra, törs jag säga, med facit. 95 % av eleverna i årets 4:a uttrycker att de trivs bra på skolan, enligt vår senaste mätning. Så klart 5 procentandelar för lite, men helt ok. Jag hoppas på 100 % under våren.


Det jag minst av allt vill, är att det skapas en stämning av att många är på väg bort. Det här kan vara oerhört stressande för eleverna. På Björngårdsskolan, där jag arbetade tidigare, var detta återkommande år efter år. Detta trots att den skolan också var en riktigt bra skola.

//Janne

torsdag 8 januari 2015

Välkomna till en ny termin

Till att börja med vill jag så klart säga välkomna till en ny termin. 

Här på skolan har vi tillbringat lovet lite olika.

Det har inte undgått mig att vissa varit i Costa Rica, Mexiko och Thailand etc. Vi i skolledningen har nöjt oss med Finland, St Petersburg, Uppsala och Luleå. Inte så illa det heller… Det är svårare att åka skridskor i Mexiko.


Ni har säkert som jag hängt med en del i skoldebatten ändå. Detta lät vettigt. Så klart handlade det om ”krisen” igen men Martin Ingvar och Gunilla Eldh har ändå rätt adekvata tankar om vad det kan bero på. 

Det var en intressant läsning om motivation och vad som behövs för motivation, det viktigaste av allt enligt dem, för att nå framgång. Här kommer en liten sammanfattning från boken ”hjärnkoll på skolan”.

- För mycket eller fel stöd är skadligt och kan vara en riktig motivationsdödare.
Puffa, uppmuntra och locka är viktigast. Löser vi uppgifterna åt barnen så kan det vara riktigt illa. Tyvärr ett inte allt för ovanligt fenomen i denna ibland alltför stressade tillvaro

- Motivation stärks om vi rör oss kring 75-90% av elevernas förståelse.
Det får inte vara för lätt eller för svårt. Här lyfter de fram dataspelens förmåga att alltid hitta en nivå där man triggas av att fortsätta till svårare nivåer.

- Socker kan vara skadligt för hjärnan ”sockerhjärna” är deras begrepp.
Med fel frukost så kan blodsockret skena för att sen sjunka snabbt. Då finns sällan ork att arbeta i skolan.

- Sömnen är helt nödvändig för hjärnans utveckling.

- Stress, oro, otrygghet och mobbning gör så klart att ingen kan fokusera på undervisning.
Skolors trygghetsarbete och förutsägbarhet i undervisningen är så klart centralt.

- Läxor är direkt skadliga om de inte följs upp. Främst bör de vara repetition eller triggers

- För att befästa kunskap krävs repetition. Det är ingen skillnad på om det gäller att hantera ett musikinstrument eller så kallade skolkunskaper.

Det blir ju rätt uppenbart av deras teser att ett kontrakt, tyst eller uttalat, med hemmen är av central betydelse. Det här är så klart ingen överraskning för någon av oss men bra att påminnas om ibland.

// Janne