Hej då Lotta. Hej Olle!

I går fick alla stadens skolledare träffa Olle Burell, vårt nya skolborgarråd. Det kändes bra och lovande. Precis som med Lotta Edholm så anstränger han sig hårt för att förstå utmaningarna för stadens skolor.

Olle definierar segregationen, stressen och lokalbristen som de viktigaste åtgärderna att ta tag i just nu. Segregationen eftersom vi har områden i staden där det snart blir helt normalt att hälften av eleverna inte klarar de nationella målen i skolan. I samband med detta belyser han vikten av att skolorna får de resurser de behöver för att möta de behov som eleverna har. Får ni inte det så skrik, var uppmaningen till oss.

Jag undrade lite var jag ska skrika då jag ibland kan känna så.

Gällande stressen gäller det på flera nivåer. Vi kan alla läsa om både elevers och skolpersonals stressade tillvaro. Nyligen kunde vi höra i media om stress och dålig sömn. Jag tror att de flesta av oss är medvetna om att vi inte presterar på topp under sådana förhållanden.

Svårt är det för skolpersonalen då man ofta lämnas själv i att i mångt och mycket planera för sin egen tillvaro. Har man allt för höga krav på sig själv så har jobbet inget stopp. Man kan alltså jobba ihjäl sig.

Som skolledare kan jag också, enligt läraravtalet, bara styra över c:a 80% av lärarnas tid då 10 timmar i veckan lämnas åt egen planering och fortbildning. Då blir det svårt att också hjälpa till med prioriteringar.

Slutligen lokalerna. Här vet vi att staden växer oerhört snabbt och hur alla dessa nya barn ska få skolplats blir en grannlaga uppgift.

Att sen nya skollokaler är så mycket dyrare än befintliga gör dessutom att konkurrensen om skolpengen kommer att öka. Hur mycket skall gå till pedagogisk verksamhet och hur mycket till lokaler?

Han har lite att stå i Olle.